29 juni Vidare från Peking med tåg

Peking - kontrasternas stad!

Lämnade vår lilla "hutong-bubbla" i Peking. Staden med sanslös trafik, buller, skyhöga hus och en gulgrå luft som tar musten ur en. Och med vänliga människor, stillhet, skönhet, myller och god mat.
Beijing South Train Station är ett nybyggt monument över infrastrukturens utveckling i Kina. Ett av de största hus jag någonsin sett. Biljettkontroll för att komma in på stationen över huvud taget. Biljettkontroll för att komma in i den utpekade väntsalen. Biljettkontroll för att komma ner till avsedd perrong.  Otrolig service på stationen.

Tågresan för fyra personer, 80 mil, med AC, 300 km/h, tågvärdinnor och massor med benutrymme gick på drygt 800 kr. Vårt tåg som visade sig gå i just 300 km/h var ett "mjölktåg". Det fick gå åt sidan titt som tätt för att släppa förbi de riktiga snabbtågen.
Genom fönstret såg vi jordbruksmarken breda ut sig mil efter mil efter mil. På de vidsträckta fälten gick människor och grävde, hackade och rensade. Vi såg vid flera tillfällen stora städer växa fram direkt ur jorden och 30-40 höghus byggas samtidigt, intill varandra, på ett "fält". Bredvid alldeles nyasfalterade, jättebreda och raka vägar. Det anläggs så mycket att det svindlar. Det går inte att ta in denna tillväxttakt - det går bara inte!!



Kul att vara ute på egen hand - i Kina.

Framme i Zhengdou var det 36 grader varmt, men bättre och torrare luft. Nu har jag vant mig vid värmen. Mr Dais fru, som är polis, hämtade oss på stationen i Zhengzhou - också ett gigantiskt bygge som bara är ett par år gammalt och tillhör den nya delen av staden, som har vuxit med 4 miljoner innevånare sedan vi var här 2003.

Hon skjutsar oss till det osannolikt vräkiga nyrikedomshotell som mr Dai ordnat åt oss. Han vill ge oss det bästa. Livreklädda portierer, pianist i foajen, guld, marmor, jade ... Hela entren luktar Wunderbaum.

Snabbt tåg ...

Heltäckningsmattor som man vadar i. Kanske inte riktigt vår kopp te, men också en del av det här landets utveckling och ideal. Vi har två otroligt lyxiga dubbelrum i fem nätter för bara 4000 kr totalt. Hotellet är värt ett eget blogginlägg nästan, det är HELT overkligt.

Vi installerade oss och fick tillbringa kvällen själva. Tog en promenad ut på gatan och så fort du lämnar hotellets drömvärld kommer dofterna upp ur avloppssystemet och trafiken vrålar förbi. På trottoarserveringarna serveras enkel mat och vi köpte nudelsoppa där grönsakerna samsades med inälvsmat på disken. Det blev lite mycket för barnen, som deppade och inte ville äta... Nu är vi också i städer där ytterst få pratar någon engelska alls, och vi får testa allt för att göra oss förstådda. Det är ovant. Och väldigt, väldigt nyttigt att få uppleva.

Allt ska andas lyx. Vi tassar försiktigt in ...

Ja, jag känner mig ganska liten, igen. Men vi kommer varandra mycket närmare, i familjen. På bara en vecka har banden stärkts, vi pratar mycket mer med varandra, söker oss till varandra och håller ihop. Väldigt skön känsla.

Dagens tanke är att kontrasterna här är så stora, att det nästan inte går att ta in. På allvar. Vart ska det ta vägen ..?





Lyxiga rum. Men lite byggfusk upptäcker vi pö om pö.

Första middan i Zhengzou. Ingen, absolut ingen, pratar engelska där vi äter.