14 juli Vi firar en Masters-examen och cirklarna sluts ...

Mr Dai till vänster, hans ekonomiprofessor till höger.

Sista dagen i Peking fick vi chansen att fira Mr Dais examen på ett prestigefyllt universitet i Beijing. Han har tagit en master i Echonomics and Management vid Tsounghua universitet. Idag tog 7 000 studenter olika examina där. Vi kom dit efter de officiella ceremonierna och han visade runt oss på det enormt stora campus-området. "Det tar 45 min att gå igenom det", förklarade han stolt. Den fattige bondsonen har nått sina drömmars mål. Det är svårt att förstå omfattningen av hans klassresa ...

 

Lokaltåg och tunnelbana - inga problem.

För snart tio år sedan tog Mr Dai som ung guide emot oss på flygplatsen i Zhengzhou en fredagskväll i november. Han var med när vi fick vår älskade dotter, och hjälpte oss med allt, den där första veckan. Några år senare kom han till Sverige - nu mer världsvan och utlandsposterad för sitt företag. Nu väntar en statlig tjänst som affärsutvecklare i Kaifeng. Framtiden är tryggad. Fantastiskt att vi fick fira honom just idag! När vi skiljs åt på stationen är det känsloladdat. Jag hoppas vi möts snart igen. Någonstans i världen.



Allt är så pedagogiskt upplagt ...

 

Vi tog några öl och läsk på trappen till vår B&B, efter en god middag. Ölen köper vi i kylen ute på gatan, i vår stammisbutik. De är iskalla och kostar tre spänn. Vi satt på rad, alla fyra. Team Weiner Kempe. Ett stilla regn föll, det var varmt, olika grupperingar av människor passerade.
 

Harmoni i familjen. Upplevelser, mättnad, erfarenheter. Vi har verkligen vuxit.

Jag vill bara ut och resa igen. Imorgon reser vi hem. Allt är packat och taxin hämtar oss 07.45.
Cirklarna sluts.

 

Ser ni oss i mörkret? Team Weiner Kempe.

13 juli Lördagkväll i Peking

Vår gata. Tyst, lugnt, magiskt.

Edvin sitter på en pub 75 meter bort och pratar med backpackers av olika slag. Klockan är två, han kan vara ute lite till ... Jag håller mig vaken med kinesisk TV. Förstår en del. En väldigt liten del.

Kineserna älskar historiska dramer. Kejsare och konkubiner. Kommunistpartiets historia. Strider, intriger och maktspel. Stort allvar. Och så har vi de mer moderna såporna. Otroligt melodramatiska och med konstant överspel.Gameshows av alla de slag finns hur många som helst. Lotterier, tävlingar, talangjakter. Alla lika upptempo och glättiga.

Nyheter - gärna finansiella. Från hela världen, men givetvis med Asien i fokus. Kul med ett annat perspektiv på världen och händelserna ...

"Brotts-TV", som sänds i avskräckande syfte. Med blurrade gärningsmän, foto från övervakningskameror och upprörda vittnen. Allt som ett slags lagens "Anslagstavlan", för att visa hur illa det går om man bryter mot lagen.

Reklamen här är storslagen, bombastisk. Målar upp ett otroligt lyxigt och idealiserat liv med stora penseldrag.  Och slutligen dokumentärerna - från statliga CCTV. Olika teman. Lärorika och allmänbildande. Inte sällan samhällsmedvetna och -kritiska. Intressant! Skulle vilja plocka ner dem med parabol, hemma.

Ja, så ser det ut i soffan. Lördagskväll i Beijing - efter promenader i hemkvarteren, lite mer shopping på stan' och ännu en riktigt god middag.

Längtar inte hem, direkt, utom för ren luft och ren natur. I övermorgon är vi hemma igen. Försöker vänja mig vid tanken.

12 juli Snabbtåg 150 mil - tillbaka i Peking

Grafittiprojekt i konstdistriktet.

Scenförändring - vi är tillbaka i Peking. Gårdagen var en lång resdag ... 150 mil, närmare bestämt.

Idag tog vi buss en del av den några mil långa sträckan till Konstdistrikt 798, i nordöstra Beijing. Här startade en modern gallerirörelse för tio år sedan, i ett område med tomma f d industrilokaler. Här tillåts en viss samhällskritisk konst. Och det sägs att de konstnärer som väl får hänga här har sin lycka gjord. Här hängs också vandringsutställningar med internationella konstnärer. På gatorna syns graffitti. Klart ovanligt inslag.

Området är som allt annat här en mix av billiga souvenirer, kitsch, sunk, och mycket vacker, välutvecklad, traditionell och gränsöverskridande konst - i alla tänkbara tekniker. Jag uppskattade särskilt flera kvinnliga konstnärers utställningar. De speglade och ifrågasatte traditionella och nya kvinnoroller, på olika sätt.

Här kan man flanera i timmar, fika, handla, titta på konst och människor.
Dock har de nya, unga och vassaste konstnärerna etablerat sig i ett nytt distrikt, inte så långt härifrån.

Framåt kvällen jobbade vi oss tilllbaka in till "bright light, big city". Vi turistade längs med den STORA gågatan Wangfujing, några kvarter från Förbjudna staden. Vilket folkliv! Superhärligt! Vi åt en brakmiddag på en klassisk Ank-restaurang, fikade på uteservering och handlade lite Pinglakläder på REA.

Efter tolv timmar ute, i Peking var det skönt att komma hem vid midnatt. Vilken stad det här är! Vilket land det är. Det finns så otroligt mycket att se, och varje dag är så innehållsrik.

Min tanke nu innan jag somnar är att det är väldigt, väldigt roligt att resa med sina stora barn. Och att de växer på en sån här resa. Precis som jag.

I
går var en lång resdag, i dubbel bemärkelse. Vi reste 150 mil Xi'an-Beijing med snabbtåg, det tog fem timmar. Marschfart 300 km/h. Pris för hela familjen i rymlig 2:a klass: 1 800:-Väldigt smidigt, men det var en varm dag, och långa transportsträckor till och från tåget.

Xi'an var som hemma i fem dagar. Nu kändes det som att komma hem till vår Bed&breakfast i hutongerna. Nu reser vi vant med tunnelbana, bussar och taxi. Även om Beijing är stort, så är tunnelbanesystemet snabbt och enkelt. Går man bet finns alltid billig taxi som alternativ.

Jag somnade med kläderna på, tidigt igår kväll. Enda gången på resan som jag inte bloggat. Och helt befriad från några som helst tankar ...

Samtidskonst. Många kommentarer till det moderna Kina.

Konsumtionssamhället. Vi mjöllkar ur kon ...

Kommentar till kvinnorollen?

Firar med ankmiddag. Lyxigt, billigt, kul.



Efterrätt med stil.

Och sen något att dricka på Pekings största gågata.

 

Snabbtågsstationen i Xi'an. Gårdagens resa var lång.

10 juli Vardagsliv i Xián

Havtornsdryck - specialitet. God.

Här trivs vi. Vi lär oss snabbt att hitta. Åker buss. Promenerar. Leker. Vilar på terassen, tar dagen som den kommer. Edvin slår fast att han ska tillbaka hit. Jag kan också tänka mig det. Göra och Li Ann instämmer.

Idag slappade vi till två och sen tog vi buss 609 ner till den gamla stadskärnan. Vi flanerade i timmar i de myllrande muslimska kvarteren bakom de berömda klock- och trumtornen.

Jag längtade så efter en riktigt god, kinesisk måltid. Och vi hittade den perfekta restaurangen. Sichuan-kök. Sötsur kyckling. Heta räkor med grönsaker. Gröna bönor med läcker kryddning. Kryddiga lamm-racks och den speciella plommondrycken med havtorn till. Underbar måltid. 260 spänn för hela familjen.

Och så kunde vi bara inte låta bli att "fika" på Starbucks, igen. Och titta på alla dessa människor.

Kinamat i Kina är något annat än hemma ...

Trötta, nöjda, glada och samtidigt aningen vemodiga tog vi sista sittningen på terassen. Jag ska banne mig lägga in en rekommendation av det här hotellet på Trip Advisor. Imorgon åker vi till Peking, och sakta men säkert närmar sig hemresan ...

Kvällens känsla är att jag är rörd till tårar över att jag får göra den här resan med min familj. Det betyder mycket för mig, och för oss allihopa.





Klocktornet i centrum av Xi´an. Turistmål. Edvin.



Göran och jag.

Li Ann.

9 Juli Terracotta Armén!

Roligheter vid "Fabriken"

Dags för Terracotta-armen - min önskan på den här resan. Vi har egen guide och privatchaufför från hotellet, fast vi trodde att vi bokat en vanlig busstur ... Och var lite sugna på en sån, faktiskt. Men vi hänger med vår guide Simon ut på äventyr, såklart.

Vi rusar igenom den obligatoriska "butiken på vägen", där vi ska få en "ovärdelig inblick i hur terracotta-krigarna tillverkades". Jo, tjena.

Runt museet är det plågsamt mycket butiker och kommers. Under 2012 besökte 10 miljoner inhemska turister och en miljon utländska turister Terracotta-armen, så det är väl inte så konstigt att försäljarna flockas. Men jag avskyr den där känslan av att alla är ute efter dina pengar.

Hursomhelst gör de fyra museibyggnaderna med krigare ingen besviken. Det är fantastiskt att se. Fint framställt, mycket att titta på. Utgrävningarna, restaureringen, föremål av olika slag. Jag fotograferar som en galning.

På vägen hem nämner jag att jag vill ha tips på var man kan köpa silkes-skjortor. Vi blir naturligtvis skjutsade till en "fabrik". Efter mycket tvekan köper jag två, inte helt billiga, silkesskjortor till min ovärderlige blogghjälp Robert - enligt önskemål. Jag hoppas och tror att jag inte blivit lurad. De verkar vara av fin kvalitet. Men jag vet inget om silke och känner mig väldigt osäker.

På kvällen ska vi gå ut och äta gott. Det går väl sådär. Skitdålig service, rent ut sagt, och väldigt smaklös och konstig mat. Försöker beställa med hjälp av en app och teckenspråk. Li Anns potatisklyftor visar sig vara söta, kanderade och dekorerade med strössel. Edvin upptäcker att han har beställt kinesisk leverstuvning. Och Göran vet fortfarande inte vad han åt, men vi gissar lite galghumoristiskt på aptestiklar.

Njaej, den bestående känslan idag är att vara turist i tillvaron.

Vår guide Simon var duktig på det här med pengar

Kanderade potatisklyftor med strössel var ingen hit

Kinesisk leverstuvning.

Vi vet fortfarande inte vad Göran åt.

8 juli Xián är en stad vi gillar!

Lyxhotell Swedish style.

En riktig familjedag. Vi har tagit lyxhotellet i besittning som en äkta STF-anläggning. Tvättar och hänger strumpor på tork utanför rummet. Kokar vatten till snabbnudlar och äter på terassen. Inga tider att passa och underbart avkopplande.

Precis utanför hotellet går stadsbussen ner till absoluta centrum - runt klocktornet från 1400-talet och innanför stadsmuren som fortfarande är en av få i Kina i originalskick.

Bra frukost, och E fick extra fint kaffe ...

Det här är lyxiga shoppingkvarter. Och då menar jag lyxiga - man drar lite efter andan. Vi tar en tur upp i klocktornet, och sen tittar vi in på den ofattbara lyxen i ett av varuhusen och köper lite smink, bara för skojs skull. Vi fikar på Starbucks och tar en taxi hem. Bussen kostade 8 RMB för hela familjen, taxin kostade 12. En riktig turist-dag.

Utanför vårt hotell ligger en fantastisk parkanläggning, nedanför "Gås-pagoden". Pagoden är upplyst, parken är ljussatt och kl 21 varje kväll spelas en fantastisk, storslagen och härlig vattenshow upp. Tusentals människor samlas runt den enorma fontänen, vattnet formar fantastiska kreationer till kinesisk och västerländsk klassisk musik. Det är varmt, blött, vackert och en av mina finaste upplevelser att stå där i mörkret, i folkhavet, och bara känna kärlek och glädje. Kan inte beskrivas i ord, måste upplevas.

Buss kostar två spänn.

Min känsla ikväll är värme. På alla plan.

Allt fotas!

Fina figurer.

Shopping i lyxvaruhus.



Amerikanska turister i "historiska" dräkter.



Vattenfontän med musik, beskådad av tusentals.

7 Juli Dags att dra vidare till Xi´an

Lämnade Louyang och vår guide Selena. Det var dags att dra vidare. Beijing, Zhengzou, Kaifeng, Dengfeng, Louyang och till sist Xi'an - det blir sista anhalten på vår totalt 150 mil långa resa.

Snabbtåget tog 1h 50 min de 40 milen. Genom fönstret ett vackert landskap med jordbruksland, terassodlingar och den begynnande högplatån med vackra bergstoppar. Det är 38 grader varmt ute, och AC är onekligen skönt för kroppen.

Kontrasternas land.

Nu är vi på egen hand, lyckas hitta  en taxi på stationen och åker runt halva denna 8-miljonersstad för att slippa rusningstrafiken på vägen till hotellet. Tang Dynasty Art Garden Hotel har jag noga valt ut bland Xi'ans drygt 1 500 hotell som finns listade på olika sajter. Det är en replika av ett herremanshus från Tang-dynastin - med vackra trädgårdar, dammar och uteplatser. Våra två rum har egna terasser. Lugnt, vackert och lätt värt 5 800 för två stora rum med frukost i fyra nätter. Det här blir finalen på resan.

Vi har aldrig bott såhär fint förut.

Alla är trötta. Båda "barnen" har nämt de senaste dagarna att de känt lite hemlängtan. Vi är lite hotelltrötta. Har svårt att gå igång på ännu ett världsarv. Blir osams (för första gången på resan) när vi trötta och svettiga inte kan enas om restaurang och irrar planlöst i hettan. Inte vår bästa insats.

Vi bröt ihop och gick vidare. Vi tar det underbara hotellet i besittning. Köper Take-away. Ger oss ut i parken intill i mörkret, frotterar oss med tusentals kinesiska familjer som flanerar och umgås, köper glass och åker "pling-tåg". Allt blir bra igen. Nu ska Li Ann få leka, i tre dagar. Och jag ska få se terracotta-armen.

Min tanke och känsla ikväll är att det är viktigt att få leka, oavsett hur gammal man är.

Egen terass, mitt i Xi´an ...

Gåspagoden - ett stenkast bort.

Folkliv och försäljning.

Fontänen som är en halv kilometer lång ...

Nöjd tjej.