9 Juli Terracotta Armén!

Roligheter vid "Fabriken"

Dags för Terracotta-armen - min önskan på den här resan. Vi har egen guide och privatchaufför från hotellet, fast vi trodde att vi bokat en vanlig busstur ... Och var lite sugna på en sån, faktiskt. Men vi hänger med vår guide Simon ut på äventyr, såklart.

Vi rusar igenom den obligatoriska "butiken på vägen", där vi ska få en "ovärdelig inblick i hur terracotta-krigarna tillverkades". Jo, tjena.

Runt museet är det plågsamt mycket butiker och kommers. Under 2012 besökte 10 miljoner inhemska turister och en miljon utländska turister Terracotta-armen, så det är väl inte så konstigt att försäljarna flockas. Men jag avskyr den där känslan av att alla är ute efter dina pengar.

Hursomhelst gör de fyra museibyggnaderna med krigare ingen besviken. Det är fantastiskt att se. Fint framställt, mycket att titta på. Utgrävningarna, restaureringen, föremål av olika slag. Jag fotograferar som en galning.

På vägen hem nämner jag att jag vill ha tips på var man kan köpa silkes-skjortor. Vi blir naturligtvis skjutsade till en "fabrik". Efter mycket tvekan köper jag två, inte helt billiga, silkesskjortor till min ovärderlige blogghjälp Robert - enligt önskemål. Jag hoppas och tror att jag inte blivit lurad. De verkar vara av fin kvalitet. Men jag vet inget om silke och känner mig väldigt osäker.

På kvällen ska vi gå ut och äta gott. Det går väl sådär. Skitdålig service, rent ut sagt, och väldigt smaklös och konstig mat. Försöker beställa med hjälp av en app och teckenspråk. Li Anns potatisklyftor visar sig vara söta, kanderade och dekorerade med strössel. Edvin upptäcker att han har beställt kinesisk leverstuvning. Och Göran vet fortfarande inte vad han åt, men vi gissar lite galghumoristiskt på aptestiklar.

Njaej, den bestående känslan idag är att vara turist i tillvaron.

Vår guide Simon var duktig på det här med pengar

Kanderade potatisklyftor med strössel var ingen hit

Kinesisk leverstuvning.

Vi vet fortfarande inte vad Göran åt.